Stockholm med tarmsjukdom

Tarmsjukdom, Psykisk ohälsa, Emetofobi

Först och främst vill jag säga att min resa till Stockholm var "Corona-säker" så ni behöver inte fundera på det resten av inlägget. Jag åkte bil till min bästavän, träffade ingen annan än honom då vi bara var inomhus i hans lägenhet. Han jobbar hemifrån och beställer hem maten och detsamma gäller mig så vi båda har varit isolerade från omvärlden. Med andra ord så är det ingen större risk att vi skulle smitta varandra/andra genom att ses.

Mitt problem är ju att jag är livrädd för att kräkas borta eller i närheten av någon annan, och om jag befinner mig nästan två timmar hemifrån skulle jag inte direkt hinna köra hem ifall jag skulle bli magsjuk. Därför har jag haft väldigt svårt för att resa så att hälsa på hos min bästavän i Stockholm har känts långt borta, men igår var det dags.

Innan pandemin utmanade jag mig själv hela tiden för att komma över rädslan, vilket gick över förväntan ändå. Om jag jämför med 2017 när jag inte ens klarade av att slänga soporna utan att få en panikattack så var det enorma framsteg när jag började klara av åka iväg en bit, äta på restaurang, sova hos familjen etc. Sedan kom denna pandemi och min KBT las på is, jag kunde inte längre utmana min rädsla utan blev isolerad i hemmet - fram till igår.

Redan i förrgår, dagen innan jag skulle åka till Stockholm kände jag av oron och ångesten i kroppen. Magen har ju varit sämre ett tag och med stressen blev den ännu värre, men jag var ändå fast besluten att klara av det. När jag vaknade igår hade jag superont i magen och kände verkligen för att omboka besöken, samtidigt visste jag att det inte skulle kännas lättare en annan dag heller så jag bestämde mig för att åka iallafall.

En sak som är viktigt när man lever med tarmsjukdomar är fasta mattider och redan från början så ändrades tiden. I vanliga fall brukar jag inte äta frukost utan äter "lunch" direkt istället, men eftersom jag skulle iväg så åt jag frukost redan vid 08. När klockan sedan var 12 och jag befann mig i Stockholm var jag superhungrig, nästan så att det gjorde ont i magen av hungerkänslorna liksom. Då åt vi en lättare lunch men magen ballade ur direkt och blev stenhård, uppblåst och krampade. Istället för den mysiga långpromenad längs Mälaren som vi hade planerat så blev det soffläge och värmekudde.

Magknipet var rejält och det kom som illamående vågor genom hela kroppen, i vanliga fall eller snarare; för ett par år sedan så hade jag åkt hem direkt vid denna känsla men istället satt jag var. Vi pratade, kollade på tv och hade det trevligt trots omständigheterna. När det sedan var dags för middag mådde jag lite bättre men så fort jag hade ätit blev det betydligt värre. Då fick jag ännu mer ont i magen samt extremt gasig men jag stannade kvar iallafall. Och vet ni något ännu sjukare? Jag åt, för första gången i mitt liv färska räkor. Något jag aldrig aldrig vågat göra innan pga rädsla för matförgiftning! Och jag fick inte ens ångest av det, så skönt!

När klockan sedan var 21 och jag skulle åka hemåt kände jag mig så himla stolt. Jag hade aldrig stannat kvar med dessa symptom för ett par år sedan, aldrig någonsin. Jag hade dessutom helt klart fått panikångest av illamåendet och varit totalt livrädd men jag var coollugn. Är faktiskt förvånad över mig själv och speciellt med tanke på att jag har varit isolerad så länge, rädslan för att min panikångest ska komma tillbaka pga avbrottet i terapin har varit stor men so far, so good så det kändes jättebra. Sen är det såklart inte lika roligt att magen ska hålla på att bråka jämt och ständigt, har ju varit i ett mildare skov senaste tiden efter att ha varit förskonad en längre tid men hoppas hoppas att det vänder snart. Nu ska jag ge mig ut på en promenad med ett leende på läpparna!

#spyfobi #emetofobi #kräkfobi #fobi #psykiskohälsa #psynligt #panikångest #ångest #tarmsjukdom #ibs #ibd #ulceröskolit

Gillar

Kommentarer