Stockholm med panikångest

Emetofobi, Psykisk ohälsa

Som ni vet är jag otroligt begränsad till mitt hem på grund av den kraftiga panikångesten och spyfobin. Jag kan inte göra saker som jag så gärna skulle vilja, som till exempel resa jorden runt eller jobba. Vid årsskiftet fick jag möjlighet till bidrag för att börja gå emot panikångesten. Bidrag som med andra ord skulle gå till KBT utmaningar som till exempel bensin, restaurangbesök, hotellnätter etc - allt sånt som jag i dagsläget inte klarar av.

Jag bestämde mig ganska snabbt för att en sådan utmaning var att åka till min favoritklinik i Skärholmen för en behandling. Så fort jag tagit beslutet och bokat behandlingen kom ångesten. Nu skulle jag klara av att köra bil hela vägen för att sedan göra en behandling som inte går att avbryta mitt i. Hur skulle det gå till frågade jag mig själv? Jag som får panikångest av att åka till affären eller gå till psykologen skulle alltså klara av att åka nästan två timmar bort men samtidigt måste man försöka tills man blir bättre.

När det var en vecka kvar till behandlingen började ångesten komma krypande. Jag började tänka katastroftankar och försöka planera hur jag på bästa sätt skulle undvika det värsta. Det värsta är alltså att kräkas! Först och främst behövde jag isolera mig 48h innan, ett sjukt stort säkerhetsbeteende men samtidigt skulle jag aldrig våga åka annars. Dessa 48h (förklarar för er utan fobi) är alltså inkubationstiden för magsjuka. Min tanke med att isolera mig är för att om jag inte träffat någon eller vistats utomhus på 48h så är risken liten för att jag blir magsjuk när jag är borta; det ger mig alltså lite mindre panik.

Steg två var att se till att magen skulle hålla sig lugn, därför åt jag dygnet innan stoppande kost (vitt bröd). När dagen sedan var kommen, alltså idag(!) så lugnade jag mig själv ytterligare genom att ta 15mg lergigan (ångestdämpande) samt min anti-illamående medicin. Jag brukar ju ta lergigan när jag ska göra saker men har trots den fått rejäl panikångest så är ytterst tveksam till om den faktiskt hjälper men tar den iallafall. Sedan var det bara att ge sig av och tro det eller ej så kände jag mig rätt lugn. Vanligtvis brukar jag ha en krypande känsla i kroppen, skaka och må illa men jag var lugn. Lite små nervös men inte mer än så.

När jag kom till kliniken var det en jättetrevlig kvinna som tog emot mig och sedan var det bara att köra igång. Behandlingen tog ca 40 minuter och inte en enda gång under besöket hade jag ens känningar av panikångest. Fatta den? Jag låg bara där helt avslappnad och tänkte inte ens tanken på illamående eller kräkning. Nu är allt avklarat och jag kan slappna av, jag har klarar av det första steget mot ett friskare liv. Jag är stolt, väldigt stolt och det får jag faktiskt vara för gud vilket framsteg! Nästa utmaning är att klara av en sån här sak utan mina säkerhetsbeteenden men en sak i taget!

Gillar

Kommentarer

Anonym (här i alla fall!)
,
Mycket starkt jobbat, visst är den känslan oslagbar? När man går ifrån det där som man bävade inför och insåg 1. jag kräktes inte. 2. jag mådde inte ens illa! 3. hade inte ens en panikångestattack under tiden! Det är detta som får hjärnan att lära sig att situationer som denna inte är en fara alls. Har exakt samma fobi som du. Om du är i behov av att prata med någon med exakt samma erfarenheter så är det bara att skriva till mig. Jag skriver min mail, så om du vill skriva är det bara att göra det. Kram!
eemmastephanie
eemmastephanie,
Tack snälla ❤️ Ja det känns fantastiskt verkligen, så känner en sig nästan oslagbar. Så bara att ge sig på nästa utmaning 💪🏼❤️
nouw.com/eemmastephanie
Anonym (här i alla fall!)
IP: 82.99.3.229