Sjukhusbesök

Psykisk ohälsa, Tarmsjukdom

I onsdags tvingades jag spendera både för- och eftermiddag på sjukhuset i Linköping, något jag verkligen hade bävat inför. Som ni vet har min panikångest hållit mig i ett hårt grepp och det har varit svårt att klara av just läkarbesök. Inför varje besök på sjukhus innan har jag tagit Stesolid, vilket jag har fått utskrivet för just sjukhusbesök. Då har jag ändå bott precis bredvid sjukhuset och därmed kunnat ta mig hem fort vid panik men trots det har jag haft totalpanik och tvingats ta lugnande. Denna gång skulle jag tvingas åka hela vägen till Linköping och med andra ord inte kunna ta mig hem snabbt. Dessutom var det inte bara ett enkelt besök utan en hel rad med olika undersökningar på både för- och eftermiddagen vilket som ni säkert förstår, triggar rädslan hos mig.

Hur som, dessa undersökningar var nödvändiga och specialisterna fanns i Linköping så då var jag helt enkelt tvungen att klara av det. Och vet ni? Jag fick inte en enda panikångestattack på hela dagen, trots att jag inte tog en enda tablett lugnande. Förstår ni vilken enorm seger det är? Jag kände av en uns av ångest precis i början av besöket och jag var såklart på helspänn hela dagen, i väntan på eventuell panikattack men det gick så bra. Personalen där var supersnälla och allt gick bara bra. Däremot var resultatet av undersökningarna inte lika roligt och jag har känt mig lite nere sedan dess.

Jag har inte berättat för er vad som har hänt eller varför jag tvingades vara på sjukhus och känner mig helt ärligt inte bekväm med att berätta heller då det är väldigt intimt. Det har iallafall med min tarm att göra och jag kommer dessvärre tvingas till sjukhus en hel del framöver och har en kommande, relativt riskfylld operation framför mig. Jag har ju kontrollbehov och vill veta precis hur allt kommer bli men i detta fall kan man ingenting veta förrän det gått lång tid efter operationen. När jag fick ta in all information om mitt tillstånd så hamnade jag i någon form av chock så jag minns helt ärligt inte allt. Därför ska vi boka in ett nytt besök med specialisten där jag får ha med mig en anhörig, så all information tas ännu en gång och med någon som kan både lugna och förklara allt för mig i efterhand. Så ja, vi får helt enkelt se hur allt går men det känns rätt tungt just nu. Har åkt hem till mina föräldrar för att spendera tid med dem, på landet, i lugn och ro. Ena min syster och min pojkvän har varit/är här också så det känns bra. Nu ska jag äta frukost, på återseende!

Gillar

Kommentarer