Kontrollbehov

Psykisk ohälsa, Emetofobi

Häromkvällen satt jag med en vän till mig och pratade om just fobin och varför jag är så rädd. Han frågade då vad det är med att kräkas som jag finner mest obehagligt. Denna fråga har jag fått flertalet gånger förr, inte minst under alla år med terapi. Jag har nog inget bra svar på det mer än att ALLT med att kräkas är fruktansvärt. Du mår jätteilla, det är obehagligt, det smakar illa, det luktar illa och du mår bara rent utsagt för jävligt. Men något som genomsyrar rädslan är kontrollförlusten. Det kan komma när som helst, vart som helst och det finns absolut ingenting du kan göra för att hindra det. Du är helt utelämnad och all form av kontroll är bortblåst och här tror jag mig finna svaret på varför jag är så rädd. KONTROLL.

När jag går tillbaka till min barndom och granskar den har den hela tiden genomsyrats av just kontroll. Jag har alltid velat veta hur saker och ting ska bli och har fått panik när jag känner att jag inte har koll. Med just magsjuka är det ju mer eller mindre omöjligt att ha kontroll eftersom du inte kan veta när eller om du smittas. Det faktumet har gjort att jag aldrig kan slappna av för jag kanske blir magsjuk just idag, just nu. Det kan slå till när det är som mest olägligt och det är just därför som jag är jag livrädd för att göra saker. Tänk om jag blir magsjuk på jobbet, gymmet eller när jag sover borta. Kanske på flyget på väg till Spanien eller kanske på en konsert. Magsjukan tar ju ingen hänsyn till att det är högst olägligt att bli magsjuk bland hundratals andra, eller att det är fruktansvärt pinsamt och jobbigt att kräkas inför massa främlingar. Så då sitter jag alltså och funderar på, hur ska jag få kontroll över det som inte går att kontrollera?

Svaret har för mig varit alla dessa former av säkerhetsbeteenden och undvikande. För även om det aldrig går att kontrollera helt kan jag ju undvika saker där smittorisken är högre, och jag kan anpassa hur jag lever för att minska risken för att få i mig viruset. Tyvärr är dessa beteenden något som bara får fobin att växa, för varje undvikande och för varje säkerhetsbeteende gör jag så att fobin bibehålls. Samtidigt drar jag ner på möjligheterna för mig att leva ett normalt liv. Att leva som jag gör idag, där jag inte kan arbeta, inte kan resa, gå på bio, bowla, shoppa eller bara ha ett normalt socialt liv är inget liv värt att leva. Jag vet ju det, men trots det kan jag inte släppa kontrollbehovet. Jag MÅSTE känna att jag har lite kontroll.

Genom att jag har blivit medveten om vad fobin grundar sig i har jag iallafall något att börja jobba med. Även om jag inte klarar av att ta bort alla säkerhetsbeteenden och lägga kontrollbehovet på hyllan kan jag successivt börja processa tanken. Vissa dagar kanske jag orkar gå emot rädslan och mina säkerhetsbeteenden, då ska jag se det som en seger. Jag ska inte tänka på de dagar som jag inte klarade av det utan bara se framstegen. Häromdagen åt jag sushi till exempel, något som jag är fullständigt livrädd för men jag gjorde det och det gick bra. Varje steg framåt är något att hylla och varje gång jag klarar av saker ska jag känna mig stolt. Heja mig!

#emetofobi #spyfobi #kräkfobi #psykiskohälsa #psynligt

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229