Ni som följt mig ett tag vet att jag hade så svårt att se mig själv på ett gym på grund av fobin. Tanken på hur mycket människor som rör sig där dag ut och dag innan skrämde verkligen livet ur mig. Men sedan flyttade jag in granne med gymmet och såg det som en chans att vinna över fobin eller iallafall en milstolpe i kampen om ett friskare liv. I mars månad tecknade jag avtal på fitness24 och sedan dess har jag gymmat fem dagar i veckan (bortsett från veckan med gallsten). Det har varit rädsla och ångest men känslan över att ha klarat det gjorde att det var värt det. Men idag kom dagen jag fruktat, en tjej blir dålig på gymmet när jag är där. Jag kommer in i omklädningsrummet efter ett pass och ser henne ligga på golvet, frågar om hon är ok och får till svar att hon mår väldigt illa och att jag kan lämna henne ifred. Jag vet att hon inte har tränat då jag varit själv i lokalen senaste två timmarna så illamåendet beror inte på det. I panik tar jag alla mina saker och byter om ute i träningslokalen och skyndar hem.
Nu ska jag berätta för er hur den hemska sanningen ser ut med fobi och hur omständigt det är att leva med detta. Så fort jag kommer innanför dörren hemma slänger alla kläder i en påse som jag gömmer i garderoben. Tar klorin på handtaget, slänger mobilskal och tar klorin på mobilskärmen. Duschar lääänge och skrubbar sönder händerna. Sedan lägger jag mig i soffan och inväntar magsjukan. För alla andra så finns det tiotals anledningar till tjejens illamående men i min värld finns det bara magsjuka och allt är kört för min del. De resterande 48h kommer jag ha svårt att äta och sova, svårt att lämna lägenheten och svårt att ens överleva ångesten då den är fruktansvärt stark. För alla andra mådde hon bara lite illa men för mig rasar hela världen. Och oavsett om jag blir sjuk eller ej kommer jag absolut inte våga sätta min fot på gymmet de närmaste två veckorna, och kanske inte ens vågar gå tillbaka någonsin. Livrädd och less på fobin ska jag nu försöka se en serie i hopp om lite distraktion.
