Jag fick min emetofobi 1999, 7 år gammal. Till en början så visste jag inte vilka risker olika typer av mat innebar och jag åt därför allt, men med panik inför varje måltid. Min pappa var tvungen att smaka på allt jag skulle äta och garantera mig att maten inte var dålig. Jag var totalt livrädd för att bli matförgiftad helt enkelt.

När jag blev lite äldre började jag förstå vilken mat som var "riskfylld" och ganska snabbt insåg jag att kyckling var en av dessa födoämnen. Jag tog då beslutet att sluta äta det, jag var helt enkelt för rädd för alla eventuella bakterier eller felhantering vid tillagning. Jag minns inte exakt hur gammal jag var när jag slutade äta det men kanske var runt 10års åldern, i vilket fall som helst är det väldigt många år som jag inte vågat mig på att äta just kyckling.

När jag som vuxen också började förstå hur hemsk industrin är när det gäller kyckling så kände jag att jag inte behövde träna på att äta kyckling, det var liksom lika bra att låta bli. Idag tänker jag lite annorlunda, då jag anser att jag behöver få bukt med fobin i första hand. Det innebär att jag kanske måste tvinga mig själv att äta sånt jag är livrädd för, för att mota bort hjärnspökena och tillslut ta kontroll över min fobi.

Jag har aldrig riktigt känt mig redo för att våga mig på kyckling förrän nu. Robin älskar kyckling och han är noga med tillagningen, när han sedan försökte peppa mig och motivera mig att våga så bestämde jag mig för att det var dags. Så igår, för första gången på kanske 18 år så åt jag kycklingfilé. Om jag var rädd? JA! Om jag hade ångest? JA! Men vet ni, nu är det gjort och jag är så otroligt stolt över mig själv, att jag tillslut tog mig över det stora hindret. Sedan tänker jag nog inte börja äta kyckling regelbundet, för återigen, industrin är hemsk. Men jag ska försöka våga tills det inte längre känns läskigt och då återgå till min mer vegetariska kost.

Avslutningsvis är jag så himla glad över att jag har träffat Robin som ständigt pushar mig att våga mer. Han har verkligen fått mig att släppa mycket av min ångest och rädsla, och jag känner att jag utvecklas till det bättre dagligen med honom. Full fart framåt!
#emetofobi #spyfobi #kräkfobi #psykiskohälsa