Header

Psykisk ohälsa

Sedan år 2013 har jag haft problem med alla mina visdomständer, de i överkäken sitter knasigt så de trycker på tandköttet i nedre käken. Detta gör att jag det blir svullet och i slutändan så blir det infekterat. De flesta gångerna räcker det med att jag borstar med bakteriedödande men denna gång gick det åt helvete. Vaknade igår natt av smärtor och under kvällen igår blev det ohållbart, jag tog kontakt med läkaren via kryappen och han skrev ut antibiotika, han rekommenderade dock att jag skulle söka till jouren i Linköping på morgonen.


Alla vet ju att min panikångest just nu är fruktansvärd och att jag knappt klarar av att handla på affären 500m bort så att åka till Linköping kändes rätt omöjligt. Pga smärtan jag hade imorse och den rejäla svullnaden så bokade jag en tid iallafall, tryckte i mig lugnande och åkte. Jag är fruktansvärt stolt över mig själv som kom iväg, som klarade av att sitta i två timmar och vänta, för att sedan ha massa verktyg i munnen, trots att jag alltid får kväljningar av det. Tandläkaren jag mötte dock var världens mest oempatiska. Han fick mig att börja gråta och skällde ut mig för att jag inte klarar av att dra ut tänderna. Försökte verkligen förklara hur mitt mående är och hur det fungerar men han sa att det var sista gången de hjälper mig med tänderna om jag vägrar dra ut dem. Det finns tre alternativ, antingen kan jag få lugnande som jag ska dricka, det går dock bort för att en kan må illa av det. Annars kan jag få lustgas, det går också bort eftersom jag kan må illa. Tredje alternativet är att bli sövd, men det skiter sig på två plan. Dels så vägrar Norrköping att söva trots läkarutlåtande om mitt psykiska mående men också för att även det kan jag må illa av. Både av narkosen men också för kväljningarna som kommer efteråt när jag tvingas ha en stor tuss i munnen och allt blod en riskerar att svälja. SÅ vad f*n ska jag göra rent utsagt? Jag är så himla uppgiven och jag önskar att vården kunde förstå mig mer. Det är inte så att jag tycker att detta är roligt eller att jag njuter av att inte kunna dra ut tänderna. Jag vill ju inget hellre än att bli av med dem men det är ju omöjligt när jag mår såhär.

Hur som helst, tandläkaren menar att jag inte ska ta antibiotikan och blev arg när han hörde att jag hade fått det utskrivet via kry. Sjukt svårt beslut för jag vill verkligen inte behöva äta antibiotikan, dels för att jag redan ätit i tre månader och ska äta två månader till vilket inte är hälsosamt men framför allt för att det är SÅ dåligt med antibiotika för min tarmsjukdom. Ringde upp kry igen och då blev även han arg på sin kollega som skrivit ut antibiotika för dem får inte hjälpa någon med tandproblem. Alltså? Så förvirrad.. kan ju inte äta heller pga smärtan, knappt svälja mitt saliv. What to do?

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Veganskt

3 burkar kikärtor
7dl iMat
150g röd paprika
125g champinjoner
70g bladspenat
3 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
Chilipeppar
Gurkmeja
Paprikapulver
Örtsalt
(storkok så många portioner)

• Hacka paprika, champinjoner och vitlök
• Stek i olja i ca 5 min, salta
• Blanda sedan ner de skölja kikärtorna och stek ytterligare fem min
• Hacka bladspenaten och blanda ner i stekpannan
• Tillsätt iMat och krydda
• Koka i 5-10min


Likes

Comments

Tarmsjukdom

Det var längesedan jag skrev ett inlägg om tarmsjukdomarna, mestadels beror det på att jag har fokuserat mer på Youtube men också så har min mage varit i relativt bra form. Nu däremot så krånglar den på alla möjliga sätt och känner därför för att skriva ett inlägg.

Ulcerös kolit som är den allvarligaste av mina två tarmsjukdomar går i skov- det innebär att jag ibland hamnar i ett skede där jag inte får behålla någonting och har ständig diarré med tex blod och slem. Dessa skov kommer som tur var inte speciellt ofta men det innebär inte att jag är fri från magproblemen då jag tyvärr även har IBS, en diagnos som påverkar mig dagligen. IBS ger växlande diarre och förstoppning men även problem så som gaser, magknip och illamående. Den påverkas också i allra högsta grad utav vad en äter, men i mitt fall så spelar det egentligen ingen roll vad jag äter för jag får ont i vilket fall som helst.

Hur som helst så började problemen på nyårsafton, tanken var att jag skulle umgås med mina vänner och ha en trevlig kväll men dessvärre började jag må dåligt redan på morgonen. Hade magvärk och gaser som sedan eskalerade till toabesök. Jag försökte äta mat som ofta stoppar lös mage så som rostat vitt bröd och kokt ris, men ingenting hjälpte. Vid 21 på kvällen hade jag varit på toa hela 11 gånger och började även må illa, därför tog jag mina ondansetron som är en anti-illamående medicin. Den medicinen har räddat mig så många gånger eftersom den verkligen fungerar men den har (som alla mediciner) nackdelar - i detta fall ger den förstoppning. Där och då var det ju jätteskönt att toabesöken upphörde men konsekvenserna senare är inte lika roliga eftersom jag kan bli förstoppad i många dagar. När det sedan den 5e var dags för min cystoskopi så tog jag även då ondansetron för att slippa illamående under undersökningen men tyvärr blev jag då också ännu mer förstoppad. Nu är det den 9onde och jag har varit förstoppad i 10 dagar mer eller mindre - min mage är uppsvullen som en ballong och gör fruktansvärt ont. Det känns på riktigt som att jag ska spricka så nu fick jag ta klyx. Det lättade liiite men det gör fortfarande väldigt ont och jag blir så less, jag är tacksam över att slippa diarre och tacksam över att jag inte är i ett skov men förstoppning är fan inte roligt det heller.

Förhoppningsvis släpper det snart och magen kan bli lite mer normal igen, jag har i alla fall gjort allt jag kan nu med både klyx och all möjlig laxerande mat. Ville väl mest förklara hur jobbigt det kan vara att det är så växlande och noll balans med dessa bajsproblem. Jaja, nog om det.. hoppas ni andra tarmsjuka också vågar prata mer öppet om dessa problem så tabun försvinner.

#tarmsjukdom #ibs #ulceröskolit

Likes

Comments

Igår var det dags för mig att göra undersökning nummer ett för att försöka ta reda på varför jag har urinvägsinfektion som inte försvinner trots behandling. Det som skulle göras var en så kallad cystoskopi, då går man in med ett instrument för att kunna se hur urinblåsan ser ut från insidan. Denna undersökning hade flertalet personer skrämt upp mig inför, både på facebook och olika forum. Det skulle tydligen göra fruktansvärt ont och vara riktigt obehagligt men vet ni, det kändes inte ens? Det sved till i en halv sekund när de la lokalbedövningen men efter det kände jag ingenting. Jag vet inte om de är jag som är smärttålig eller om det kan vara så pass individuellt? Det är inte första gången folk påstår att saker gör sjukt ont medan jag är mer likgiltig. Vi kan ta insättning av min spiral som exempel, det var ju självklart inte speciellt behagligt men folk påstår att det är fruktansvärt och då känner jag bara "nej". Samma med min bröstförstoring, det gör ont, såklart(!) Men det är hanterbart och jag skulle (smärtmässigt) göra om det 10 gånger till utan att tveka. Hur som helst så gick jag dit och var beredd på det värsta men gick därifrån fem minuter senare utan att ha rört en min, så skönt. Dessutom såg läkaren absolut ingenting fel; inga tumörer, missbildningar, fistelgångar eller andra konstigheter - så himla lättad. Har ju varit övertygad om att det skulle vara en stor tumör där. 

När det kommer till panikångesten tackar jag gudarna för stesolid, utan den hade jag aldrig klarat av att ta mig till mottagningen. Jag klarar ju för f*n knappt att ta mig till affären så att ta mig till en mottagning där jag måste vara en specifik tid, där jag inte kan springa hem om jag får panik osv är helt otänkbart utan ångestdämpande. MEN hur som helst så klarade jag av det och nu har en stor sten lättat från mina axlar även om utredningen inte är klar. Ska röntgas och så för att kolla ev njurstenar och liknande också men ska försöka tänka bort det just nu och bara vara glad över att jag har klarat av del 1. Heja mig! 

Likes

Comments

Proteinpulver, Sockerfritt

30g dadlar
1/2 skopa GAAM nutrition 100% whey cinnamon bun
1/2 dl havregryn
3 msk äggvita
2 msk stevia strö
Improviserade fram en egen proteinbar, måtten är ungefärliga- smeten ska vara relativt fast så du märker själv om du behöver ha lite extra havregryn tex!

• Kärna ur och skär dadlarna
• Blanda alla ingredienser
• Smeta ut på ett bakplåtspapper
• Grädda i 20 min 150grader

Likes

Comments

Proteinpulver, Sockerfritt

10 dadlar
2 dl havregryn
1/2 dl Gaam nutrition 100% whey cinnamon bun
2 msk kakao (plus lite till rullning)
1 msk stevia strö
1/2 dl vatten
3 msk rivet apelsinskal
1 msk pepparkakskrydda

• Kärna ur dadlarna och skär i små bitar
• Mixa samtliga ingredienser med stavmixer
• Forma till bollar
• Rulla i kakao
• Förvara i kylen

Likes

Comments

Proteinpulver, Sockerfritt

6 färska dadla
1 dl kokosmjöl
1 skop GAAM nutrition 100% Whey delicious vanilla
1/2dl vatten
1 msk kokosolja
0.25 gram saffran
1 msk rivet apelsinskal

• Skär och kärna ur dadlarna
• Riv skalet från apelsinen
• Blanda alla ingredienser med en stavmixer
• Forma degen till små bollar och placera i knäckformar
• Ställ in i kylen ca 1h
• Förvara sedan i kylskåp

Likes

Comments

Psykisk ohälsa

Jag kommer på mig själv dagligen med att tänka oerhört negativt, jag ser katastrof redan innan dem inträffat och utgår alltid ifrån att det värsta ska hända. Det kan vara allt ifrån att jag kommer bli magsjuk av att gå utanför dörren till att jag kommer få alla biverkningar som finns av en ny medicin. Jag har fungerat såhär hela mitt liv och det är som en slags försvarsmekanism, jag tänker att om jag redan utgått från det värsta så kan jag bara bli positivt överraskad. Sedan tror jag att det har mycket att göra med magiskt tänkande också, om jag verkligen ser fram emot någonting så tror jag att livet kommer att komma emellan och att allt därmed skiter sig. Vi tar ett exempel: om någon berättar för mig att den 20 december är du bjuden på ett event med massa roligt innehåll så blir jag automatiskt jätteglad och peppad men ganska så direkt hejdar jag mig själv och tänker "nej jag kommer bli sjuk och missa hela tillställningen så ingen ide att vara glad". Då har jag förberett mig på att jag inte kommer få uppleva det jag ser fram emot och därmed skyddat mig själv från att livet kan komma emellan och blir därmed inte lika ledsen när jag inte kan gå. Såhär tänker jag alltså i alla sammanhang och jag har på senare tid börjat inse hur mycket tråkigare och tuffare livet blir genom att tänka såhär. Samtidigt så är det ju verkligen så att jag i många avseenden faktiskt missar saker jag ser fram emot och därmed blir jag inte lika besviken när jag redan från början ställt in mig på det.

Men då kommer vi till punkten där jag nu står och velar: kan det vara så att jag framkallar alla dessa förhinder genom att ställa in mig på det? Jag vet att det förmodligen låter flummigt men jag har lovat mig själv att iallafall försöka ändra tankesättet lite grann, i små små steg för att se om verkligheten förändras med det. Kanske kan jag börja må bättre och känna att livet samarbetar med mig om jag bara tänker positiva tankar istället? Värt att försöka iallafall!

Likes

Comments

Emetofobi, Psykisk ohälsa

Som ni vet har jag varit isolerad alldeles för länge nu. Det började med insättning av antidepressiva som istället för att hjälpa mig förvärrade allt. Jag hade sån grov panikångest att jag inte ens kunde gå ut med soporna så efter 8 hemska veckor i min lägenhet beslutade läkaren att ta bort medicinen igen. Direkt efter det fick jag urinvägsinfektion och det är nu snart två månader sedan. Visst, urinvägsinfektion för en annars frisk människa är inte hela världen men för mig med både tarmsjukdom och spyfobi är det INTE roligt. Jag blir fastlimmad vid toaletten och därmed har jag tvingats vara isolerad ytterligare veckor. Nu ska jag dock äta antibiotika bara till natten under de närmaste månaderna och därmed borde jag också kunna göra saker igen. Sagt och gjort, förra veckan bröt jag isoleringen för första gången sen i början av September. Jag mötte upp mina tjejer i ett köpcentrum för att göra dem sällskap när de skulle käka, sedan hade jag en frisörtid. Trots mycket ångest så gick det bra och jag klarade av situationen. Igår var det dags igen men denna gång var det fest som gällde. Något som jag tycker är betydligt svårare då det inte bara är folk jag känner men det gick. Jag stannade inte längre än ett par timmar men försöker tänka att jag iallafall tog mig dit och överlevde vilket är ett stort steg i rätt riktning. Ångesten idag är lite jobbig då jag är övertygad om att jag kommer bli magsjuk, och det är så det är med denna fobin. De närmaste 48 timmarna efter att jag har varit bland folk är alltid jobbiga med ångest hela tiden men samtidigt är det ju såhär livet är. Jag kan knappast sitta hemma för resten av livet så jag får helt enkelt tvinga mig själv. Håll tummarna för att jag slipper bli magsjuk nu bara så att jag vågar gå emot paniken snart igen.

#psykiskohälsa #panikångest #emetofobi #spyfobi

Likes

Comments